Skandinavhatet

På många sätt liknar Sverige, Norge och Danmark varandra på många olika sätt, men i andra fall är det som om vi kommer från två olika planeter. Vi delar historia, vi ser likadana ut, vi är små länder och vi har levt med avskanden av turbulens i större delen i modern tid. Vi är brödrafolk. Tyvärr börjar vi uppleva allt mer turbulens som vi inte gjort oss förtjänta av i form av en eskalerande och tyglös massinvandring. Inget land uppe i Skandinavien har haft afrikanska slavar eller utnyttjat andra folkslag till vår egen gagn. Vi har inget att be om ursäkt för, för att vi vi leva i samklang med våra egna folk och vi kommer att ta oss rätten att fortsätta existera in i framtiden precis på samma sätt som att vi ösnkar att tibetanerna fortsätter att kämpa för sin egna existens i sin kamp mot kineser.

Bilde

I Köpenhamn härjar invandrargäng på Nörrebro, Oslo har upplevt överfallsvåldtäktsvågor de senaste somrarna där icke-skandinaviska män våldtar skandinaviska kvinnor – en slags rasism vi inte upplevt på den Skandinaviska halvön tidigare. Just nu pågår en rånvåg i Oslo där invandrare rånar skandinaver. I Göteborg och Malmö härjar nu gäng med namn som Black Cobra. Södertälje är en stad där polisen gått ut och sagt att man förlorat kontrollen – en stad som domineras av assyrier och syrianer.

Det är också på den här punken vi skandinaver skiljer oss mest på. Medans massinvandringen sätter djupa ärr i våra länder är det bara Norge och Danmark som har en öppen diskussion om massinvandringen. I Sverige har man sedan länge lagt locket på. Att ens dryfta att det finns en oerhörd problematik i folkutbytet är det inte fråga om utan istället väljer man medvetet från journalisters håll att undanhålla fakta. Låt oss ge er några exempel.

När Jenny Lemon gruppvåldtogs på nyårsnatten av ett gäng somalier valde Aftonbladet att ge sken av att det skulle varit vå svenskar, en finländare och en somalier.

När 78-åriga Inger Wickman skulle skydda sin man, Sven Wickman, när denne blev misshandlad av den 23-årige Ahmad Akileh slutade det med att Ahmad dödade Inger. Det var alltså ett bråk om en parkeringsplats som gjorde att Inger dog. Kvällsposten journalisten Britta Svensson tar en aktiv del när hon beskriver Ahmads gärning med orden

Nätrasisterna får stort utrymme även i andra medier, men jag tror varenda förnuftig person förstår att det var människor som möttes på den där parkeringsplatsen. Det var varken fotbollsmatch eller krig. Inte ett hatbrott, ett angrepp på själva svenskheten.
Det var människor som irriterade sig på varandra och som bråkade om en parkeringsplats.” Hon får det att framstå som om det är helt normalt, en vardagsgrej, att bråka om en parkeringsplats och att sedan misshandla två äldre människor. Det kan ju vem som helst göra om man ska tro Svensson. Med artiklar som denna vill man neutralisera våldet mot svenskar, man vill påstå att det som händer nu är normalt. Man vill påstå att omfördelningspolitiken; att de inhemska folken arbetar och att sedan deras innarbetade skattekronor sedan ska distribueras till invandrare är att hjälpa när det i själva värket har den funktionen att våra oinbjudna gäster kan leva obehindrat på vår bekostnad. Om man inte räknar med våldtäkter, rån, mord och Zlatan så medför även invandringen att konkurrensen ökar om bland annat arbetsplatser, studieplatser till universitetet, dagisplatser mm – en konkurrens vi inte har frågat efter men detta är den materialistiska sidan av det hela och den är sekundär. Vad som är primärt är det immateriella. Saker som man inte kan ta på eller säga vad värdet är. Ta exempel frihet för din mormor. Hur mycket kostar hennes frihet att känna sig trygg när hon går på stan för att handla – utan att vara rädd? Hur mycket är det värt att bo i ett tryggt bostadsområde? Hur mycket är det värt att ens söner kan komma hem från en pubrunda utan att invandrare har misshandlat dem? 200 kronor? 500 kronor? 3000 konor? Vissa tillstånd har ingen prislapp så vi frågar dig: hur mycket är det värt att vi skandinaver får fortsätta att existera?

När Cajsa Jonsson blev våldtagen och dödad av en turk så valde Expressen att visa en pixlad bild på mördaren Tuncay Ipec och kalla honom för “Tidningsbud”.

Förra året misshandlade ett gäng invandrare en 61-årig man som var ute och promenerade med sin hund. Han låg i koma under flera veckor och var nära att dö. Ingen tidning valde att berätta att det var invandrare som misshandlat honom.

Invandraren Nuri Kino beskriver med egna ord att Södertälje inte är Sverige något mer.

I skrivandetsstund så driver den svenska tidningen Expressen ett drev mot vanliga svenskar som kritiserar massinvandringen. Expressen gör hembesök hos dessa kritiska svenskar som kritiserar massinvandringen anonymt. Expressen har med hjälp av terrororganisationen AFA Dokumentation (numera Researchgruppen med Mattias Wågh och Martin Fredriksson i spetsen) och slaskjournalister Robert Aschberg lyckats få fram namnen på dessa anonymt kritiserande svenskar. Låt oss se en svensk hjälte säga ifrån på skarpen:

http://www.youtube.com/watch?v=UVsxiduzRAk

Den läsare som är intresserad av hur det står till i Sverige kan med fördel läsa vidare här: http://sv.metapedia.org/wiki/Offer_f%C3%B6r_svenskfientligheten

Den skandinav som läser mina ord och känner att något bör göras, att någon bör ta skandinavens parti och göra dennes röst hörd i ett multietniskt samhälle kan med fördel höra av sig till oss på denna e-postadressen: ibergen@hushmail.com

PS. Fotografiet av den brinnade mannen är från Tibet. Tibetanerna är såpass förtrycka av kineserna att de väljer att ta sina liv. Det är inte att förakta tibetanerna då även tibetanska munkarna tog till vapen i slutet av 1940-talet för att försvara sitt land mot de invaderande kineserna. När kommer skandinaver att sätta sig själva i brand för att visa hur vi blir förtryckta? Läs mer: http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/asia/tibet/9168885/Dalai-Lama-behind-Tibet-protest-self-immolation-says-China.html

 

 

Advertisements
Posted in Uncategorized | Tagged , , , , | Leave a comment

Ei falsk tid

Ein kan godt seia at me lever i ei falsk tid. USA hevdar at dei arbeider for demokrati og menneskerettar. Dette har dei gjort med statskupp og støtte til opprørsrørsler. Om ikkje dette har ført fram, så har dei sett verdsens største krigsmaskineri i sving. Slik fær ein demokrati, same om ein vil ha det eller ikkje. Her heime med fær me høyra at demokrati, mangfelde og jamstelling er det fremste som me skal streva etter i samfunnet. Dette er ting som er vortne so sjølvsagde at dersom ein steller spørsmål ved dei så kan ein like godt ta på seg tinnfoliehatten. Steller ein spørsmål ved eitt av samfunnet sine påståtte aksiom, då må ein straks vera heilt korka.

Men kva hender i eit samfunn med etnisk mangfelde? I dag krigar afrikanarar og arabarar mot einannan i Sudan. I Nepal og India finn me tibetanarar som vart trengde ut or sitt eige land, han-kinesarane dreiv dei bort med vald og øydelegging. I Palestina er det ein omfemnande krig mellom det jødiske folket og arabarane. Her vil ein ikkje ha mangfelde i det heile. I USA vert den europeiskætta folkesetnaden systematisk terrorisert med mord, valdtekter og ran – og jamvel med sublime lover som gjev minoritetsgrupper føreretten til arbeid og studieplassar. Ingen talar om folkemordet på kvite i Sør-Afrika. Ingen talar om slavehandelen i Mauretania. Ingen talar om Bangladesh (tidlegare Aust-Pakistan). For talar ein om dette, då set ein seg imot samfunnet sitt aksium. Det skal ein ikkje og det kan ein ikkje få lov til å kritisera.

Har me ikkje sett samfunn gå under av di dei ikkje er homogene nok?

I 1965 var det raseoppreistar i USA. I Sverige fanst det ein sosialdemokratisk statsminister, Tage Erlander. Han ytra desse orda om raseuppreistane: Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden. [1]

Tage_Erlander_1952

Korleis kan det ha seg at mest 50 år seinare so vil ein heller sjå eit heterogent USA enn eit homogent Sverige à la 1965? Truleg skulle Jens halda fram med å køyra taxi til dess han vart pensjonist, framfor å ha ytra noko slikt som det Tage Erlander gjorde. Kvifor har politikarar og journalistar sett på dagsetelen eit samfunn som me veit må føra til ustabilitet, vald og kanskje til slutt borgarkrig? Nokon legg fram teorien at politikarar og journalistar ynskjer verta opplevde som gode, intelligente, verdsvande. Dei vel då å tru at det er slik ein skal te seg. De vil då berre vera gode og snilla. Dei vil ingen noko vondt.

Barne-, jamstellings- og inkluderingsminister Inga Marte Thorkildsen vart stelt til veggs med det faktum at ein somaliar i snitt kostar det norske samfunnet 9 millionar kroner. I staden for å ta informasjonen til seg, so svarar ho slik:

“Hvordan er det for et barn av en somalier å lese disse artiklene igjen og igjen, at du er egentlig ulønnsom, du er en belastning for samfunnet, du koster for mye? spør hun. [2]

inga-marte-thorkildsen_2

Eg mistenkjer at ho i staden vil at ein skal halda oppe ein fasade, ljuga beint fram. At ein skal halda fram med lygner om korleis ein tener på masseinnvandringa økonomisk. I røynda er det skræmande at ein minister får lov til å verta sitjande etter å ha kome med ei slik utsegn. Det rette spørsmålet å stella er: Kor lenge skal ein få lov til å halda oppe falske førestellinga om at Noreg tener på masseinnvandringa, økonomisk og kulturelt? Diverre kjem me fyrst til å få lagt fram svaret den dagen det er for seint. Det er den dagen born kjem til å seia «Men kvifor hadde de inkje lært or soga?»

Globalt og lokalt, den falske tida lever vidare.

[1]http://sv.wikiquote.org/wiki/Tage_Erlander

[2]http://www.abcnyheter.no/nyheter/2013/09/07/hver-somalier-koster-staten-9-millioner-kroner

Posted in identitet | Leave a comment

Borte bra, heime best!

Etter veker med “sonderingar” er den vidgjetne “regjeringskabalen” endeleg lagd. Mellom kompromissa som er vortne lagde fram høyrer me mellom anna at dei meir enn 1000 “asylbarna” skal få verta verande i Noreg.

Men kva hadde dei nemnde “asylbarna” risikert om familiane vart sende attende? Namnet asylbarn er i seg sjølv misvisande. Dette er born av foreldre som ikkje har rett på asyl, familiar som ikkje har respektert utvisingsvedtak. Å gjeva opphald til “asylbarna” er å premiera foreldre som systematisk har trenert sakshandsaminga og drege utvisingsprosessen ut i årevis.

I ordskiftet om “asylbarna” har det vore sers lite informasjon om kva som i røynda ventar familiane åt “asylbarna” dersom dei reiser heim? Kan henda av di norske styresmakter heilt korrekt har vurdert det slik at desse familiane ikkje har noko å vera redde for? Det me derimot har fått servert i ovstore dosar er sentimental søtsuppa om at desse borna talar so godt norsk og at leikekameratane i Noreg kjem til å sakna dei når dei flytter til ein ny stad. Ja, kven har vel ikkje ein gong opplevd det?

nathan_bilde-570x414

Me identitære tykkjer det er underleg når det vert framstelt som ein katastrofe for desse borna at dei må reisa attende til sitt eige land. Det finst då nok av norske born som både er fødde og uppvaksne i utlandet, og som seinare reiser attende til Noreg saman med foreldra sine. Vår eiga Hanne Nabintu Herland er eitt av mange døme på at ein slett ikkje tek skade av slikt, snarare tvert imot.

Er Noreg paradiset som alle må koma til? Er resten av verda er ein einaste stor katastrofe? Nei! Eit slikt syn på Noreg og på verda elles er noko som me identitære vil ta fråstand frå. Det er ei nedvurdering av andre folk sin identitet og kultur som me ikkje kan stå inne for. Me held oss til det gamle ordtaket: “Borte bra, heime best”. Det gjeld både for nordmenn og for utlendingar.

Posted in identitet, innvandring | Leave a comment

Om vilje til identitet

Som tidlegare nemnt i bloggen er Markus Willinger si bok “Generation Identity: A Decleration of War Against the ’68ers” ei særs god innføring i den identitære ståstaden, og i dag vil vi gje dykk ein smakebit frå denne boka, omsett til nynorsk av underskrivne. Men før de les utdraget bør det seiast at når Willinger talar om “de” og “dykk”, så vender han seg altså til 68arane, og når han talar om “vi” så meiner han 68arane sine born som har lidd under deira kulturelle og politiske vanstyre. Forresten vil vi også nemne at det no – på ein stad i Noreg – vert arbeidd med ei norsk omsetjing av boka. Kva tid den norske omsetjinga vert utgjeven veit vi enno ikkje, men vi går ut frå at det vert ei stund til enno.

Kapittel 32. Om viljen til identitet.

Alle menneske ber med seg – ikkje berre ei – men ei rad ulike identitetar. Kvar og ein av oss er mann, eller kvinne, vi høyrer til ein nasjon, vi har ein heimstad og vi er ein del av eit religiøst hopehav (eventuelt eit ikkje-religiøst hopehav).

Vi ber med oss ei rad ulike identitetar, og berre desse gjer oss til den vi er.

Alikevel har de gått til åtak på dei.

Identitetar er forma gjennom skilnader og avgrensingar. Dersom det ikkje fanst kvinner, hadde ikkje kjensla av manndom spela noko rolle for menn. Dersom Europa var aleine i verda, hadde europeisk identitet vore meiningslaus. Han som ytrar “Europa”, han må seie “Asia” og “Afrika” med, for å klargjere kva han meiner.

Kvar identitet treng ytre grenser. Ein kvinneleg jurist vil kjenne seg kvinneleg i lag med menn, ho kjenner seg som ein advokat i lag med lekfolk og ho kjenner seg ung i lag med eldre juristar.

Identitet krev avstand. Ei innside krev ei utside. Eit subjekt krev eit objekt. De har openbart sanna desse reglane fordi de gav dei skulda for alle stridar i verda.

Difor starta de krigen dykkar mot alle identiteter. De er enno nådelaust nøgne med å halda fram denne krigen.

De gjekk til åtak på kjønna med det kjønnsnøytrale språket dykkar, de gav smågutar dokker, og frårøva kvinnene gleda over det feminine.

De gjekk til åtak på religionane ved å rakke ned på dei, og hevde at dei ikkje trongst.

De gjekk til åtak på verdsens mange kulturar og nasjonar ved å lage fleirkulturelle samfunn.

De gjekk til åtak på kjensla av å høyre heime på ein konkret stad ved å gjere alle plassar like. Det å gjere lik, og å standardisere, er verkeleg dei kraftigaste våpna i stiden mot identitet.

Gjennom tiår gjekk de til åtak på alle identiteter og freista på kunstig vis å overkomme dykkar eigne sjølvmotseiingar. De kjempa krigen dykkar på barbarisk vis, med alle middel, og likevel her de tapt.

Kampen dykkar mot identitet var nytteslaus frå fyrste stund. For lengtinga etter eit heimland, avgrensa i form av landegrenser, er sterkare enn noko anna.

Vilja til identitet er den største krafta, ei kraft så sterk at sjølv ikkje de kan øydeleggje henne.

Same kor mange dokker de gir til gutungane dykkar, kjem dei alltid til å trive etter tresverda sine. Same kor mange lover og regler de innfører kjem det alltid til å vere mannlege og kvinnelege yrke. Skilnaden mellom kulturar er aldri klårare enn i fleirkulturelle samfunn.

De kan ikkje kjempe ned viljen til identitet.

Krosstoga dykkar har kanskje vridd på – og forvirra – den europeiske identiteten, men dei kunne aldri viske han ut. Krigen dykkar leier til konflikter mellom dei mangslungne identitetane, og det at desse konfliktene finst er berre

Posted in identitet | Leave a comment

Nei til vestleg innblanding i Syria!

I 2003 gjekk USA til folkerettsstridig krig mot Irak. Grunnlaget for krigen var skuldingar om at Irak hadde masseøydeleggjingsvåpen og at dei stod i samband med Al Qaida. Ti år seinare kjenner me fasiten: Det var ingen masseøydeleggingsvåpen i Irak, og det irakiske regimet stod ikkje i samband med Al Qaida. Tvert imot, det er etter det irakiske regimet sitt fall at minoritetane er vortne nøydde til å flykta frå landet.

I desse dagar gjer amerikanske styresmakter kjent at dei emnar på ein ny krig: Denne gongen mot grannelandet Syria. På same måten som sist gong er det mogleg bruk av masseøydeleggingsvåpen som danar grunnlaget for krigen, men er det større grunn til å tru på det denne gongen?

Det er ingen grunn til å tru at syriske styresmakter skulle gå til det steget å nytta seg av kjemiske våpen, heilt på tampen av ein konflikt som dei heldt på å vinna. Mykje tyder på at det ikkje er styresmaktene, men dei utanlandskstøtta, islamistiske opprørarane som trulegt står bak. Desse opprørarane, som USA vil stø med våpenmakt, høyrer til dei same ytterleggåande kreftene som USA for ti år sidan hevda at dei gjekk til krig for å slå ned på.

Syrisk opposisjon...

Kor som er, vi meiner at internasjonale lover og reglar er til for å fylgjast. Assad-regimet er Syria sine lovlege styresmakter, og ein «opposisjon» som er væpna frå utlandet og som nyttar valdsmakta si til å myrda prestar, øydeleggja kyrkjer, tvinga sharia-reglar på annleis truande og gjera kort prosess med dei kristne og alawittiske minoritetane i landet, dei hev inkje truverde.

I Syria er det framleis den sekulære, nasjonalistiske Baath-ideologien som rår grunnen når landet skal styrast. Både for islamistar og globalistar står det syriske regimet att som ein torn i augo.

Folkesamansetnad i Syria.

Dei identitære hev ikkje noko fasitsvar på korleis konflikten i Syria skal løysast. Eit trygt og fritt samfunn er noko som må få veksa fram, ikkje noko som kan tvingast på folk. Når vi ser på det som hender i Syria i dag, so er vi glade for at vi her i Norden framleis lever i eit tolleg etnisk homogent samfunn. Framleis er det slik at ein ikkje er i livsfåre om ein rotar seg inn i eit anna grannelag enn sitt eige. Framleis er det slik at både gutar og jenter kan gå trygt heim, jamvel etter klokka 22. Framleis kan me nordmennene og europearane hevda oss i kraft av at vi er i fleirtal i vårt eige land. Lat oss arbeida for at det held fram å vera slik.

Posted in (inter)nasjonal solidaritet | 1 Comment

Generation Identity: A Decleration of War Against the ’68ers

Markus Willinger si glitrande bok Generation Identity: A Decleration of War Against the ’68ers vart utgjeven på engelsk gjennom Arktos før sumaren og er ei knapt hundre siders bok som tek eit oppgjer med vår foreldregenerasjon. Boka fungerer glitrande som ein introduksjon til det identitære, og kostar berre 99 kroner. Vi identitære i Bergen oppmodar alle som anten er nyfikne på den identitære rørsla, eller som alt er ein del av henne, om å tinga boka so snart som råd er. 

Image

Posted in identitet | Leave a comment